Foto: Anneli Åsén
Trine Amundsen är ordförande i Heimbygdas styrelse och ledamot i Sveriges Hembygdsförbunds styrelse. Hon har tidigare arbetat med de gröna näringarna och landsbygdsutveckling som regionchef för LRF och som VD på Torsta AB.
Det finns spekulationer om att ordspråket är en variant av något som den kinesiska filosofen Confucius sade för mer än tvåtusen år sedan. Bilder ger möjlighet till egna reflektioner och analyser och öppnar för att läsa in egna erfarenheter och känslor i det man ser.
Med bilder kan man också ge en skev bild av det som händer i samhället, omedvetet eller medvetet. Hembygdsrörelsen är ett tydligt exempel på hur det finns en föreställning om vad den är som har väldigt lite att göra med verkligheten. Som exempel kan nämnas när ett tv-inslag om hur hembygdsgårdarna i landet drabbades av de höga elpriserna sommaren 2022 bildsatte reportaget med en gammal filmsnutt med folkdans och knätofsar. Något som absolut finns i vissa föreningar, men som är långt ifrån representativt. Sker det bara en gång spelar det inte så stor roll, men när det blir den vedertagna bilden av något får det ganska allvarliga konsekvenser. Hembygdsrörelsen är i dag en av Sveriges största ideella folkrörelser med stark lokal förankring i hela landet. Sveriges hembygdsförbund samlar drygt 2000 medlemsföreningar och sammanlagt nästan 400 000 medlemmar. Det är en mycket livskraftig rörelse med starkt lokalt engagemang. Bara här i Jämtland Härjedalen brukar det arbetas i snitt 120 000 ideella timmar/år.
Hembygdsföreningarna har en viktig roll i lokalsamhället genom att vårda, berätta om och utveckla våra lokala kulturarv, dela med sig av kunskap och erbjuda fina och intressanta besöksmål. Många föreningar är aktiva i lokal samhällsutveckling, som remissinstanser eller opinionsbildare. Föreningarna utgör också lokala mötesplatser och sammanhang och bidrar till såväl folkhälsa som starka lokalsamhällen. Hembygdsrörelsen är alltså en stark och vital del av samhällsbygget men ändå är det knätofsarna vi förknippas med. Det finns en historisk orsak till det. Peter Aronsson, professor i historia och rektor för Linnéuniversitetet, beskriver i sin forskning om hembygdsrörelsen hur den aktivt valdes bort från historiebeskrivningen när den moderna historien om nationalstaten Sverige skulle skrivas. Eftersom hembygdsrörelsen uppstod som en motreaktion på industrialiseringen och för att bevara kunskaperna och historien från främst bondesamhället utgjorde rörelsen till sin natur en opposition mot idén om det nya moderna och urbana Sverige. Därför kom den helt enkelt inte med när de de stora folkrörelserna skulle beskrivas och den där bilden av en omodern och mossig rörelse har blivit så befäst att den fortfarande råder.
Och det kanske inte är så konstigt att den urbana normen präglar uppfattningen om oss eftersom hembygdsrörelsen till största del finns i landsbygder och mindre orter.
Vi i Heimbygda vill att det ska bli tydligt vad hembygdsrörelsen verkligen handlar om. För att det ska kunna ske så måste bilden av landsbygderna breddas, fler perspektiv måste in. Därför gör vi projektet Bilden av oss. Både landsbygderna, kulturarvet och civilsamhället är avgörande faktorer för att vi ska kunna bli ett modernt hållbart samhälle och för att det ska bli synligt för alla så måste det finnas bilder som speglar den faktiska verkligheten, istället för föreställningarna om den. Det innebär i förlängningen att vi även behöver omförhandla vår bild av Sverige.
